Robinson Crusoe och tidsandan

2 kommentarer

Jag har läst Robinson Crusoe som är ett exempel på en bok ifrån Upplysningseran.

Nu ska jag skriva om varför jag tycker det.

Under ca. 1750 talet reste man mycket och flera länder som Storbritannien, Spanien, Frankrike och Portugal var väldigt aktiva inom det området. När man hittade ett bra ställe som man tyckte att det fanns potential att tjäna pengar satte man upp en koloni. Vid kolonierna hade man plantager där man odlade exotiska varor som kaffe, tobak m.m Slavar var också viktigt för européerna eftersom de inte fick någon lön de ansågs inte vara fullvärdiga människor. Robinson var en riktig upplysningsman. Han älskade att resa, upptäcka nya platser och handla. Under hans långa resor åker han t.ex. till Brasilien för att kolla till sina tobaksplantager. Det finns också mycket slavar i Robinson Crusoe och som jag skrev tidigare användes mycket slavar under den här tiden och folk var ganska rasistiska. Robinson äger ju ett plantage och där finns det mycket slavar.

 

Infödingen Fredag som Robinson träffar när han är strandsatt blir också annorlunda behandlad av Robinson. Han får inte sova bredvid Robinson och han är altid rädd för att Fredag ska anfalla honom, enligt Robinson är Fredag en vilde och detta var den allmänna synen européer hade på infödingar under denna tiden. Robinson försöker under hela boken lära Fredag hur man ska leva. Exempel på detta är när han lär Fredag om kristendomen. Detta har man försökt göra under långt tid. Alltid är det någon som tycker att sitt sätt att leva är bättre än andras och ett gammalt exempel på det är när de kristna missionärerna kom och konverterade vikingarna.

 

Efter ett tag börjar Robinson fundera, om gud nu verkligen finns, varför har han då inte hjälpt honom än? Tillslut blir han ateist och jag tycker att man kan koppla det till upplysningstiden. Det var ju en tid då man skulle lära sig något och kritisera kyrkan och det tycker jag dem får med här.

Mitt energi & miljöarbete

Lämna en kommentar

Länk till : No/so arbete

Robinson Crusoe och tidsandan

1 kommentar

Jag har läst Robinson Crusoe som är ett exempel på en bok ifrån upplysningseran.

Nu så ska jag skriva om varför jag tycker det:

Under ca. 1750 talet så reste man mycket och flera länder så som Storbritannien, Spanien, Frankrike och Portugal var väldigt aktiva inom det området. När man hittade ett bra ställe som man tyckte att det fanns potential att tjäna pengar så satte man upp en koloni. Vid kolonierna så hade man plantager där man odlade exotiska varor så som kaffe, tobak m.m Slavar var också viktigt för européerna eftersom de inte fick någon lön de ansågs inte vara fullvärdiga människor. Robinson var en riktig upplysningsman. Han älskade att resa, upptäcka nya platser och handla. Under hans långa resor så åker han t.ex. till Brasilien för att kolla till sina tobaksplantager. Det finns också mycket slavar i Robinson Crusoe och som jag skrev tidigare så användes mycket slavar under den här tiden och folk var ganska racistiska. Robinson äger ju ett plantage och där finns det mycket slavar.

Infödingen Fredag som Robinson träffar när han är strandsatt blir också annorlunda behandlad av Robinson. Han får inte sova bredvid Robinson och han är altid rädd för att Fredag ska anfalla honom, enligt Robinson så är Fredag en vilde och detta var den allmänna synen européer hade på infödingar under denna tiden. Robinson försöker under hela boken lära Fredag hur man ska leva. Exempel på detta är när han lär Fredag om kristendomen. Detta har man försökt göra under långt tid. Alltid är det någon som tycker att sitt sätt att leva är bättre än andras och ett gammalt exempel på det är när de kristna missionärerna kom och konverterade vikingarna.

Efter ett tag så börjar Robinson fundera, om gud nu verkligen finns, varför har han då inte hjälpt honom än? Tillslut så blir han ateist och jag tycker att man kan koppla det till upplysningstiden. Det var ju en tid då man skulle lära sig något och kritisera kyrkan och det tycker jag dem får med här.

Recension av Odyssén

1 kommentar

Odyssen är en bok som är skriven av den antika författaren Homeros.

Denna bok är en uppföljare till boken Iliaden och den handlar om Odysseus, kung över den lilla ön Ithaka som ligger vänster om Grekland. Han var en av dem som skickades iväg för att kriga emot riket Troja. I 10 år belägrade de staden och de lyckades tillslut förgöra den genom att gömma sig inuti i en stor trähäst, senare kallad ” den Trojanska hästen”. Odyssen handlar om de 10 år som följer och den skildrar Odysseus strävan för att åter få komma hem till sitt rike. Det blir inte lätt, under hans resa hem måste han kämpa emot gudarnas vrede, cykloper och fasansfulla moster. Hemma på Ithaka tror alla att han är död, det har ju gått 20 år sen han seglade iväg. Ett stort antal friare försöker att gifta sig med Penelope, Odysseus fru och drottning av Ithaka och de vill inget hellre än att se Odysseus död. Frågan är om Odysseus kommer klara den långa resan hem när han har alla odds emot sig.

Jag njöt av att läsa den här boken. Homeros (Om det nu var han som skrev den) har verkligen lyckats med att fånga min uppmärksamhet och skrivit en bok som är väldigt intressant och spännande. Eftersom den är en av de äldsta böcker som har skrivits så är det en del svåra ord. Det kan bli en litet problem ibland fast om man läser orden i dess sammanhang så förstår man nästan allt. Det är i alla fall tur att boken inte är skriven på vers som originalet var. Under antiken kunde ytterst få läsa och därför fick man förmedla berättelserna med sång och teater. Jag vet inte hur det är med er men jag skulle inte orkat sjunga mig igenom hela den långa boken.

Under den tid jag har läst den boken så har jag imponerats av Homeros underbara miljöbeskrivningar. Det gör att man enkelt kan leva sig in i berättelsen och det känns ofta som man är där och kan se vad som händer med sina egna ögon.

En riktig klassiker

Lämna en kommentar

Jag tror att en framgångsrik klassiker bör innehålla ett budskap. Ett exempel på det är en modern klassiker, ”Harry Potter”. Harry har det mycket svårt igenom hela serien men Hermione och Ron finns alltid där och hjälper honom i vått och torrt. Budskapen från J.K. Rowlings böcker är att vänskapen är starkare än allt. För att göra en bok så bra och omtyckt så att det klassas som en klassiker så är det bra om man skriver den på ett sätt så att den är anpassad för läsaren. När

”J.K Rowling” skrev den första Harry Potter boken så var det många unga som fastnade för den boken eftersom de tyckte att den var intressant och den hade inte allt för för svårt språk, utan barnen kände att de klarade av boken. Något man har sett är att språket i hennes böcker har blivit mer komplicerat för varje bok, det är naturligt eftersom hon blir bättre som författare och karaktärerna växer också upp. Det har faktiskt passat bra för de unga som läste den första boken har växt upp samtidigt som böckerna skrivs så den senaste boken passar alltid deras nivå och det gör att den har blivit väldigt omtyckt.

Om Harry Potter böckerna kommer att bli en klassiker som håller i flera hundra år så som ”Romeo och Julia” är förtidigt att se men personligen tror jag inte det. Enligt mig så känns den inte riktigt som en klassiker eftersom det inte känns som att den är så gammal och skriven på ett sätt som gör att den kan bli läst av många länge men det är ju min personliga åsikt. Harry Potter böckerna har varit populära under hela min uppväxt och om framtida generationer tycker om den så kan den nog klara sig lika länge som ”Romeo och Julia”, om inte lägre.

De äldre böckerna som t.ex. ”Iliaden”, ”Romeo och Julia”, ”Hamlet” har varit med oss länge och kommer säkert att fortsätta vara omtyckta i långt tid framöver. Det tror jag beror på att de har haft ett bra budskap som fångar läsarnas intresse och som de kan identifiera sig själva i som jag skrev innan. ”Romeo & Julia” handlar om förbjuden kärlek och det kommer alltid vara aktuellt. En annan sak som bekräftar att en bok är en klassiker är om den inspirerar andra böcker, pjäser eller blir film. Böcker så som ”Romeo och Julia” har inspirerat moderna varianter och den har framförts i många pjäser och är mycket omtyckt, det tycker jag visar att författaren har lyckats med sitt verk.

Iliaden har blivit film och det visar också att den är såpass omtyckt att den görs om till film, sen finns det ju filmer som inte blev så lyckade och borde förblivit film. Ett exempel på det är ”Eragon” serien som handlar om drakar. Den gjordes om till film och den fick mycket dålig kritik, det saknades viktiga saker och fansen till serien hatade filmen, men sen finns det ju bokserier som ”Twilight” som blev lyckade som filmer. Det är ett vanligt problem när man filmatiserar böcker.

Jag tror att alla författare strävar efter att sina egna böcker ska bli omtyckta och räknas som klassiker och därför tror jag att vi aldrig kommer få slut på klassiker.

Hinduism/buddhism

Lämna en kommentar

Länk till arbete : Länk

Bojkottning av os

Lämna en kommentar

Länk: OS bojkott

Older Entries